Hej!

Jag får så dåligt samvete.. Här sitter jag, hemma hos min underbara familj och har det allmänt bra.. Medan det över allstans i världen finns människor utan familjer, utan hem, utan pengar och vissa till och med utan någon som älskar honom/henne.. It just isn't fair! Jag bara sitter här hemma och gör ingenting, medan det finns massor där ute som behöver min hjälp, som behöver allas hjälp! Och på toppen av pannkakan blir jag ledsen och gnäller, när jag mår prima och istället kan ta min prima hälsa, mitt glada humör och försöka hjälpa de som verkligen behöver det..

Orättvis värld det här.. Och jag blir också väldigt trött på oss människor (speciellt vi som bor i Sverige), för att vi inte uppskattar det vi har, vi förstår inte hur lyckligt lottade vi är, att vi har det så bra som vi har.. Istället gnäller alla och tycker synd om sig själva, när de istället kan försöka och göra skillnad, göra något för någon annan för en gång skull!

Men det är kanske bara min åsikt..

Hejdå!